Inom vårt regionala fotbollsförbund förekommer diskussioner kring hur man skulle kunna förlänga fotbollssäsongen. I ett internationellt perspektiv har vi en kort säsong. Tänker vi krasst på spelarutveckling borde vi förlänga den säsongen för att stå oss bättre internationellt. Detta gäller självklart även barn och ungdomar som ju är grogrunden för svensk fotboll.
Det låter fint på nåt sätt. Och kidsen älskar ju att spela matcher. Så vad tänker en kärring som jag nu gnälla på? Varför ska jag komplicera saker hela tiden? Va?
Jag börjar med begreppet säsong. I detta begrepp är det alltså självklart att det handlar om seriematcher. Seriematcher organiseras av fotbollsförbundet. Seriematcher spelas under säsongen. Innan seriespelet startar sysslar man med försäsongsträning. Mitt i sommaren har man ett uppehåll i säsongen. Sen finns det ju grässäsong och grussäsong, speciellt för oss utan tillgång till konstgräs.
Jag kan garantera att de allra flesta barn och ungdomar INTE delar upp sitt fotbollsintresse i säsonger. De spelar matcher, på gräs, på grus, på skolans asfalt. De tränar, de spelar utomhusfotboll och inomhusfotboll, de är på cuper, de träffar kompisar, de äter glass, de säljer salamikorvar, de lär sig överstegsfinter, de gör mål, de vinner och de förlorar. Men inte fan hade de lärt sig ordet försäsongsträning om inte vi vuxna hade pressat in det i skallen på dem?
De flesta tycker nog det är kul med matcher. Klart vi kan lägga in fler matcher för barnen, dvs förlänga säsongen. Men om behovet hos barnen och ledarna var stort borde det spelas massvis av träningsmatcher under lågsäsong. Görs det? Om inte, varför? Kan det vara så att både ledare, barn, ungdomar och deras föräldrar behöver en smula paus ibland? Paus från körningar, träningsplanering, föreningsmöten och bollpumpning. Paus från spelsystem, taktikgenomgångar och målskillnad.
Kanske finns fler än jag som behöver en stund på schäslongen ibland…
